Sedan vårdnadshavaren egenmäktigt försvann med dottern 141027 i 4 månader. Sedan dröjde det 9 månader innan Karin fick träffa sin pappa igen. Tvisten i tingsrätten är över sedan i våras men det sjuka fortsätter och lär så göra tills någon förstår vad detta handlar om.

Nu har en vän, Cilla  (vittne i tingsrätten) vaknat upp och går hennes ärenden. Hon tuggar precis samma som mamman hävdar ändå är den verklighet jag och min familj genomgår något helt annat.

Detta är sjukligt och min oro för Karin är befogad. Händer inget kommer hon fara illa.

Samhället har tydligt visat var de står och hur o kapabla de är att förstå eller vilja lösa problemet, för det går om vilja finns. Jag är inte ensam om denna problematik!

Det är en del på gång och jag skriver kontinuerligt om vad som händer så denna månads uppdatering blir trots allt kort.

På lördag träffar Karin sin pappa och det ser jag fram emot 🙂